Vinter, reflektion och uppdateringar
Skrivet av Johan Lind 2012-01-22 22:58
Vintrarna är alltid sköna då mörkret inbjuder till rejäla genomgångar. Ett resultat av årets genomgångar är att jag uppdaterat portfolion här rejält.
Första "Månadens bild" kommer från Örudden, Torö under en soluppgång efter
ännu en av årets vinterstormar. Januari, 2012.
Ett par nya bilder är inlagda i albumet Rain Forest. Men framför allt har jag lagt upp tre helt nya album. Ett album med "Månadens bild" där min plan är att lägga ut årstidsaktuella bilder. Men vem vet, det kanske blir nå't från arkivet också.
En av många fiskbilder i nya fiskalbumet, en djävulsrocka från Nusa Penida, Indonesien.
Också nytt är två album med väldigt olika teman. Ett album där medeltemperaturen ligger på 28 grader celsius, 25 meter ner under ytan! Det handlar enbart om fiskar, Tropiska Fiskar. Det tredje nya albumets medeltemperatur ligger säkert en 40 grader lägre. Det innehåller några av mina favoritströmstarebilder; Strömstarar i Vintersverige.
I brist på vithajar, alternativt; dinosaurier i trädgår'n
Skrivet av Johan Lind 2011-11-15 19:09
Trädgården är rätt kul ibland! Jag minns fascinationen första gången jag ringmärkte och fångade vilda fåglar. Det kändes så exklusivt, att få hålla i och titta på vilda djur på så nära håll. Precis som höns, och annat fågelaktigt man kan ha hemma i kastrullen, har också småfåglar vansinnigt dinosaurielika fötter med finfina ödliga fjäll. Fåglar är ju ett slags dino-överliggare (dino-information på wikipedia).
Så, i detta mörker vi just nu går igenom, och då jag befinner mig här i Sörmland, på en plats utan så "exotiska" djur (läs t ex vithajar) tänkte jag att jag ska lysa upp mitt liv med några blixtar och trädgårdens dinosauriesläktingar.
Med hjälp av en fågelmatning, en Canon 580 EX II och en Sigma DG 500 Super skred jag till verket. Det är så klart viktigt i ett sån't här fall att fåglarna flyger högst förutsägbart fram till matningen. Men med lite trixande så lyckade jag få fåglarna att göra ungefär som jag ville.
För annars är det nästan olovligt knepigt när man inte har tillgång ett automatiskt system där fågeln själv triggar slutaren och blixtarna när den flyger förbi. Se till exempel Felix Heintzenbergs finfina vattenfladdermusbild med en sådan automatisk setup.Jag försökte undvika en alltför extrem studio-look. Det gick ok ibland som med nötväckan. Men med hög granskog och total brist på solljus slutade det ändå med att blixtarna fick stå för allt ljus som i fallet med talgoxen.
Så, i detta mörker vi just nu går igenom, och då jag befinner mig här i Sörmland, på en plats utan så "exotiska" djur (läs t ex vithajar) tänkte jag att jag ska lysa upp mitt liv med några blixtar och trädgårdens dinosauriesläktingar.
 | ||
| En nötväcka precis innan den landar på fågelmatningen. En blixt snett framför till vänster och en snett bakom till höger. Den ljusa fläcken vänster om stjärten är faktiskt ett vackert björkhöstlöv i bakgrunden! Den distinkt rödbruna flanken på fågeln berättar att detta är en hanne. |
Med hjälp av en fågelmatning, en Canon 580 EX II och en Sigma DG 500 Super skred jag till verket. Det är så klart viktigt i ett sån't här fall att fåglarna flyger högst förutsägbart fram till matningen. Men med lite trixande så lyckade jag få fåglarna att göra ungefär som jag ville.
 | ||
| Ännu lite närmare så framkommer vingarnas fantastiska struktur. Här en talgoxehona vilket syns tydligt på hur den svarta slipsen är tunn och försvinner ner mellan benen. En hanne är helsvart mellan benen. |
För annars är det nästan olovligt knepigt när man inte har tillgång ett automatiskt system där fågeln själv triggar slutaren och blixtarna när den flyger förbi. Se till exempel Felix Heintzenbergs finfina vattenfladdermusbild med en sådan automatisk setup.Jag försökte undvika en alltför extrem studio-look. Det gick ok ibland som med nötväckan. Men med hög granskog och total brist på solljus slutade det ändå med att blixtarna fick stå för allt ljus som i fallet med talgoxen.
Snatter, tjuvar och banditer
Skrivet av Johan Lind 2011-11-01 07:08
För att ligga mitt i Solna, intryckt mellan E4 i öst, E18 i norr, Frösundaleden i syd och hela självaste Sundbyberg i väst, är Råstasjön en fågellokal av rang. Kanske en av Sveriges roligaste vattenrallokaler dessutom! Kolla gammalt inlägg här. Hur som helst tänkte jag att snatteränderna som hängt där ett tag var värda att förevigas. För trots vattenrallar, överflygande duvhökar och stora mängder hägrar är det så klart lite av en park. En fågeldamm långt borta från vildmarkens romantik med promenadglada Solnabor ett par meter bakom fötterna när man ligger i högar av vitkindad gåsbajs för att få en låg och fin kameravinkel. Inte helt olikt de mindre angenäma delarna av en sommarhet kohage. Men med lite tur finns det alltid en möjlighet att se något som överraskar en. Det hände mig den här morgonen, för mitt bland dreglande brödtiggande gräsänder pågick ett spel med ombytta roller som jag aldrig tidigare sett.
Det gäller snatteränder. De är väl de mest harmlösa bland änder. Runt gulligt huvud. Attackerar aldrig matande entusiaster. Är sällan "för många" så folk blir irriterade. Men denna morgon när jag kom fram märkte jag att snatteränderna, så att säga, tagit rygg på varsin sothöna. Sothönsen fick däremot sitt dåliga rykte när det upptäcktes att dessa banditer ibland kan döda ungar vilket filmats och visats i naturdokumentärer - det ser onekligen grymt ut på film (länk till Youtube-klipp).
Så snatteränderna låg lugnt och stilla och väntade på att sothönses skulle komma upp med något kransalgsliknande. Det var något komiskt över det hela. Det var en dramatisk scen utan så mycket drama. Sothönsen bråkade inte så mycket. Snatteränderna var inte speciellt aggressiva utan allt gick rätt lugnt tillväga.
Då frågar man sig om det här är något väldigt ovanligt? Eller hur! Har jag legat där i vitkindade gåsbajset och bevittnat något unikt? Litteraturkoll vid hemkomsten visar att så här gör just de gulliga och harmlösa (?) snatteränderna. När käket tar slut på grunt vatten lämnar de antingen rastplatsen eller övervintringsplatsen eller så stannar de kvar, om det finns sothöns, som så att säga löser problemet med alltför djupa vatten. Och snatteränderna i Nordamerika är inte sämre. Där stjäler de ifrån de amerikanska sothönsen. Snatteränderna som tjuvar - en lite annorlunda söndagspredikan ute i det vilda Solna!
Dreglande gräsand i en höstfärgad Råstasjö i söndags.
Det gäller snatteränder. De är väl de mest harmlösa bland änder. Runt gulligt huvud. Attackerar aldrig matande entusiaster. Är sällan "för många" så folk blir irriterade. Men denna morgon när jag kom fram märkte jag att snatteränderna, så att säga, tagit rygg på varsin sothöna. Sothönsen fick däremot sitt dåliga rykte när det upptäcktes att dessa banditer ibland kan döda ungar vilket filmats och visats i naturdokumentärer - det ser onekligen grymt ut på film (länk till Youtube-klipp).
Inte alltid populär, men denna dag ett offer för snatteränder.
Så här såg det ut. Överallt. En till två snatteränder per stackars sothöna.
Hur som helst. Varför blir det så här? Jo hela alltet går ut på lättja och sparsamhet med energi samt en gnutta går det så går det. Snatteränder dyker inte, och om maten är för långt ner kommer de inte åt den. Sothöns dyker. Om då snatteränderna kan stjäla maten sothönsen plockar från botten så är väl deras liv helt enkelt toppen!
En stjälaglad [sic] snatterand, hona, som inväntar det sothönan dyker upp med.
Så snatteränderna låg lugnt och stilla och väntade på att sothönses skulle komma upp med något kransalgsliknande. Det var något komiskt över det hela. Det var en dramatisk scen utan så mycket drama. Sothönsen bråkade inte så mycket. Snatteränderna var inte speciellt aggressiva utan allt gick rätt lugnt tillväga.
Hannen ligger bokstavligen på ytan och tittar ner för att se var sothönsen dyker upp.
Då frågar man sig om det här är något väldigt ovanligt? Eller hur! Har jag legat där i vitkindade gåsbajset och bevittnat något unikt? Litteraturkoll vid hemkomsten visar att så här gör just de gulliga och harmlösa (?) snatteränderna. När käket tar slut på grunt vatten lämnar de antingen rastplatsen eller övervintringsplatsen eller så stannar de kvar, om det finns sothöns, som så att säga löser problemet med alltför djupa vatten. Och snatteränderna i Nordamerika är inte sämre. Där stjäler de ifrån de amerikanska sothönsen. Snatteränderna som tjuvar - en lite annorlunda söndagspredikan ute i det vilda Solna!
Inte alltid lätt att vara ensam sothöna mot tjuvaktiga snatteränder.
Radiohusekens vara eller icke vara? En lösning!
Skrivet av Johan Lind 2011-10-29 07:26
Gamla träd bedöms av många som mycket värdefulla. Vissa träd blir så berömda att de får egna namn, trots att de står långt ifrån ära och redlighet och bara ses av ett fåtal människor då och då. Drottning Kristina-eken vid f.d. Lumpeboäng är en sådan skönhet berömd i det dolda.
Man får inte heller glömma bort estetiska och andra känslomässiga värden som många människor upplever inför väldiga träd."
Drottning Kristina-ek och en korp (bild ur min ekbok
Ett annat berömt träd står nu mitt i en politisk debatt där stockholmarna verkar vilja något helt annat än beslutsfattarna. Det gäller så klart Radiohuseken / Radioeken / TV-eken (kärt barn har många namn!). Antalet "besökare" till detta träd är så klart mångfalt större än till den vackra Drottning Kristina-eken.
Radiohuseken. En onekligen ovanlig syn mellan två filer i en storstad. Bilden är från
den 24/10 2011.
Jag tycker radiohuseken är ett fenomenalt träd. Därför presenterade jag och Geir Hansteen Jörgensen i tisdagens abc-nytt ett alternativ där eken kan stå kvar, men utan att utgöra en risk för folk och bilar. Idag presenterar vi även alternativet på DN debatt.
Vi tycker att Radiohuseken kan ses som en resurs, en tillgång. Om vi lyckas säkra, och bevara den, är Radiohuseken så gammal och stor att den har en enorm potential som både som landmärke och vykortsmotiv. Ja, varför inte en attraktion och utflyktsmål? Den mycket berömda Robin Hood-eken i Sherwoodskogen (eller Major Oak som den också kallas) lockar enligt den här hemsidan 600 000 besökare per år! Med tanke på stockholmarnas intresse för vår Radiohusek är det inte speciellt långsökt att se det just som något värdefullt.
Som avslutning vill jag citera Länsstyrelsen. Vad säger de om våra mest skyddade träd - de naturminnes märkta träden? I Rapport 2005:01, Naturminnen i Stockholms län, Rapport (sidan 26) står det:
"Kan man lika gärna hugga ned trädet? Nej, skyddet har sitt berättigande. Även om det idag står ensamt vet man inte hur miljön runt ett isolerat träd kommer att se ut om låt säga ett par hundra år, när trädet kanske fortfarande finns kvar. [...] Trädets betydelse för den biologiska mångfalden kan alltså både öka och minska under årens lopp, på sätt som vi kanske inte kan förutse idag.
Man får inte heller glömma bort estetiska och andra känslomässiga värden som många människor upplever inför väldiga träd."
Mera Östersjö
Skrivet av Johan Lind 2011-05-24 20:20
Mindre havsnål är ännu en fantastisk fisk som långsamt sim-glider omkring i Östersjön. De är rätt vanliga på grunda bottnar men kan vara riktigt svåra att få syn på då de mest, likt tångsnällan, hänger runt bland alger som har ungefär samma form.
Bilden togs i helgen på Gålö, Stockholms skärgård, på c:a en halvmeters djup.
En intressant sak när man tar bilder så nära ytan är att havsytan bryter ljuset likt ett prisma så små regnbågar far omkring längs botten. Den här mindre havsnålens teckning har förstärkts av just den effekten.
/Johan
Glutta ner under ytan vettja!
Skrivet av Johan Lind 2011-05-17 21:30
Så här års kanske man inte tänker på att bada, än. Det behöver man inte göra heller, men efter ett par lyckade snorklingsturer i Stockholms skärgård tänkte jag att det är dags att knuffa lite för vårt fina liv under ytan. Sverige har ju massor av kust. Och även om vattnet är vackert på ytan och det går omkring fina fåglar i strandkanten så förlorar man inget på att kila ner och kika där inunder.
Visst är havet fint på ovansidan, helst med lite fåglar på!
Knölsvanar i januari 2010 utanför Skåre, Skåne.
Varför? Varför ska man ner däri? frågar man sig kanske. "Östersjön är ju död" säger många. Visst mår den skit vårt lilla innanhav. Eller vår "ganska så stora flodmynning" som en amerikansk marinbiolog lär ha kallat Östersjön vid ett seminarium på Stockholms universitet för några år sedan. Men trots detta finns det en del roliga djur kvar vi kan njuta av! (Kanske blir vi räddare om Östersjön om vi också tittar ner i den lite oftare och ser vad som finns att värna?)
Porträtt av tångsnälla. En nära släkting till sjöhästar. Den här smög
runt en halvmeter under ytan i söndags längs Gålös västra stränder.
En fantastiskt karismatisk art man hittar längs kusten är tångsnälla. Tänk dig att du lägger en sjöhäst i sträckbänk så både svans och hals blir raka - då har du en tångsnälla! Den har också flera släktingar i Sverige - de kallas kantnålar och havsnålar och förutom den mindre havsnålen vill dessa inte riktigt befatta sig med Östersjöns brackvatten.
Vad gör då dessa sjöhästsläktingar som är så kul då? Jo, om det inte räcker med att de är fina och simmar omkring och försöker se ut som alger så är det ganska skoj att honan inte vill befatta sig med äggen utan dumpar över dem på hannen! (Såna här fasoner är mycket vanligt hos fiskar, framför allt om man jämför med däggdjur.) Hannen bär sedan omkring på dessa ägg tills ungarna kläcks. När ungarna är små hänger de omkring runt sin pappa och ska enligt källor smita in i ruvpåsen igen om det blir läskigt där ute i det stora blå!
Jag är ingen fisk, jag är bara lite tång, jag är ingen fisk, jag är bara lite tång...
Livet under ytan är ju väldigt roligt. Och därför blev jag så glad när jag för ett tage sedan så att flera naturum, Länsstyrelser och andra har börjat skapa snorkelleder runt våra kuster. Här kan du snorkla och få hjälp av informationsskyltar med att hitta det där lilla extra! Bor du i Skåne kan du åka till Skälderviken, åker du förbi västkusten smit förbi Rörvik på Sydkoster och snorkla längs den leden. Är däremot Västervik din destination så öppnar deras naturum en snorkelled den 1 juli i sommar. Eller slutligen, ifall du är här där jag är, i Stockholmstrakten, så finns det en led även här för hugade snorklare, nämligen vid Nåttarö. Är du intresserad finns det mer information på länkarna. Det är alltid lite riskfyllt att knuffa för saker man själv inte gjort, jag har inte sett någon av dessa leder. Men samtidigt, kan det bli fel? Du simmar ner under ytan på några väl valda platser. Även om någon speciell art skolkar tror jag inte en halvtimme med mask och snorkel i havet kan bli någon större besvikelse. I värsta fall blir det bara lite motion och blåa läppar...
Allt gott!/Johan
Sjukdomsfall igen - med risk för tjat
Skrivet av Johan Lind 2011-05-17 21:19
Jag skrev en del tidigare i år om den släng av strömstaresjukan som drabbade mig. (Se nedan i tidigare inlägg.). Tyvärr kan jag inte skylla bristen på inlägg här på just denna strösmstaresjuka. Jag måste nämligen erkänna att jag gått igenom ett antal sjukdomar jag inte skrivit om, såsom storspovssjukan (en liten släng), gluttsnäppesjukan (ett allvarligt fall som tyvärr slutade med hiskelig sömnbrist, skelögdhet och tunnelseende och slutligen en bild: bildbevis här). Nu har jag dessutom fått ekorrsjukan.
Ekorrsjukan. Hur får man den? Jag tror de flesta barn har den. Ekorre röstades faktiskt fram som Sveriges bästa (!) djur, tror det var 2003, av alla bar som kikade på "Myror i brallan". Ekorrar är ju fina så klart. Har träffat några. Faktiskt en unge som jag hade i knät under en halv sommardag för, ajg för alldeles för länge sedan (>25 år sedan). Och nu har jag visserligen inte träffat, men ändå hängt en del med ett gäng ekorrungar som bor med sin mamma i en ganska stor etta i en finfin ek på urtjusiga norra Djurgården.
Vad säger du nu då?!? Visst blir man sjuk! Stora runda ögon, höga pannan, ja, denna unge har allt. Dessutom har den tre snarlika syskon... Och deras mamma kan knappast beskyllas för att inte vara gullig. Jag har helt enkelt inget försvar emot sån't här. Kan man få för mycket av det goda?
Det fina med dessa sjukdomar är att de är ytterst njutbara tillstånd. Hellre ekorrsjukan än till exempel harpest eller dvärgbandmask.
Gonatt!
/Johan
Strömstaresjukan III: Hur fasen gör de?
Skrivet av Johan Lind 2011-02-08 20:05
De lever bokstavligen i en värld av is. Jag var tvungen att återvända till dessa varelsers vardag än en gång (se tidigare inlägg: strömstaresjukan I, strömstaresjukan II). Jag måste erkänna att trots att de lever och frodas i den här miljön och verkar må bra så ser verkligen inget i februariforsen inbjudande ut. Absolut ingenting. Det är kallt ovan vattnet, svinkallt i vattnet, de står ibland på snorhala och iskalla stenar och ibland nere i vattnet. Inte mysigt.
En strömstare i vardagsbestyr. Deras vardag består av kyla i så många dimensioner...
En sak jag ibland irriterar mig på är naturfilmer. Inte filmerna i sig utan just filmernas manus. Det är "på liv eller död", "nu eller aldrig" eller "nu tror du kanske att hon drivs av känslor, men icke, hon mäter bara hannens genetiska kvalitet".
Det är klart, livet är just på liv eller död. Det verkar inte finnas några andra alternativ. Men varför får djuren inte ha lite vardag? Djurs vardag tycker jag räcker, den innehåller tillräckligt med drama för att man skulle kunna skippa sådana överdrivna manus och fylla dem med lite substans istället för det snabba, det effektsökande och det lättköpta. Jag tror de flesta skulle föredra det.
Nu var det inte så att jag bara ville klaga, nej, jag tänkte på just strömstarar. På deras vardag. Hur fan står de ut i kylan?
Det måste vara något speciellt med deras fjäderdräkt kan man ju tänka sig. En gammal tanke är att strömstarar har en exceptionellt tät liten fågelpäls. Ska man vara varm ska man väl ha en tät päls. John Davenport med några kollegor på universitetet i Cork, Irland, ville ta reda på hur det står till med detta.
Som en pytteliten 60 grams pingvin ligger den och simmar i det svinkalla vintervattnet. Det svarta vattnet och det låga varma ljuset lurar en med sin varma känsla.
De undersökte fjäderdräkten hos strömstarar och använde koltrast som jämförelse. Deras slutsats var att fjäderdräkten inte alls var tätare än hos koltrastar. Follikeltätheten var i princip identisk mellan dessa två arter trots så vitt skilda levnadssätt! (Follikel är de där blåsorna på huden där fjädrarna sitter fast, alltså det som ser ut som små vårtor på kycklingskinnet.)
Däremot verkar strömstararna trots allt ha en mycket varmare fjäderdräkt. Men på ett lite lustigt sätt. För i jämförelse med koltrastar som är nakna mellan sina folliklar (på vårtgårdarna?) har strömstarar små värmande fjädrar "överallt". Hela huden är alltså pepprad med små fjädrar mellan folliklarna! Dessutom har strömstararna massvis med gossigt dun på huvudet och vingarna, det har inte heller koltrastarna. Strömstararnas bröst- och ryggfjädrar har dessutom en mycket finare struktur än koltrastarnas = mer isolering. Det här resulterar i att strömstarar trots allt har fler fjädrar (dun och konturfjädrar) än koltrastar. De vinner vem-har-flest-fjädrar-tävlingen med rungande 3322 mot 1704 (genomsnittet för de två arterna i studien). Läs mer om fjädrar på wikipedia.
Sen är det ju lite lustigt. För trots den där det-är-ingen-skillnad-på-follikeltätheten så måste man väl ändå säga att dessa resultat egentligen säger att fjäderdräkten är tätare hos strömstarar, kanske inte just follikeltätheten, men funktionellt sätt i alla fall.
En strömstare daskar bort huset runt nattsländelarven innan gottet slinker ner i magen. Många insektslarver ger gott om bränsle att elda med! Man undrar hur många nattsländelarver det finns, vintern är som sagt lång här uppe i norr...
Så, det där med kyla är något strömstararna klarar av bra. Och det är något jag tycker är lika fascinerande oavsett om det gäller isbjörnar, kejsarpingviner eller strömstarar. Det är inte kylan som är problemet - kylan är vardag. Finns det bara mat så är det lugnt. Värme gör man själv. Och dessa strömmar verkar fullkomligt fulladdade med natt- och dagsländelarver och annat gott. En perfekt plats för en dräglig vardag.
Ett allvarligt fall av strömstaresjukan
Skrivet av Johan Lind 2011-02-02 23:08
Jag skrev härom veckan ett litet inlägg om strömstarar (se nedan). Men det kan inte vara nog. Hänger man för mycket med så pass roliga djur är det lätt att få en släng av strömstaresjukan.
En sak som gör strömstarar så vansinnigt charmiga är att om man bara hänger runt ett tag, i kombination med att de har ett begränsat utrymme som de inte bara lämnar hur som helst, så blir det väldigt oblyga. Lång och kall vinter med massor av is och bara ett fåtal ställen att äta på kräver självklart att man gör detta ansvarsfullt och inte jagar efter dem så de inte hinner fylla sin buk med insektslarver inför den långa kalla vinternatten. Men tar man det lugnt och sitter stilla verkar de inte bry sig nämnvärt.
Fåglar som gör sån't här kan man inte få för mycket av!
En sak som gör strömstarar så vansinnigt charmiga är att om man bara hänger runt ett tag, i kombination med att de har ett begränsat utrymme som de inte bara lämnar hur som helst, så blir det väldigt oblyga. Lång och kall vinter med massor av is och bara ett fåtal ställen att äta på kräver självklart att man gör detta ansvarsfullt och inte jagar efter dem så de inte hinner fylla sin buk med insektslarver inför den långa kalla vinternatten. Men tar man det lugnt och sitter stilla verkar de inte bry sig nämnvärt.
I väntan på det perfekta skuttet. Men vad väntar den på, egentligen?
Just den här rackaren hade en favoritplats, lägligt nog i flott motljus, som kunde lättas upp med hjälp av en blixt och en better beamer.
Tjohooo!
Där satt den! Den gjorde små hoppturer, en efter en, ner i vattnet på jakt. Det var inte vinst varje gång. Skönt när man vill ta bilder så man får fler än en chans!
Men ibland så gick det bra som sagt. Det måsta ha gått bra tillräckligt ofta här för den verkade trivas väldigt bra här upp i den lugna delen av strömmen.
Inte mycket till mat, men många bäckar små!
Men ibland så gick det bra som sagt. Det måsta ha gått bra tillräckligt ofta här för den verkade trivas väldigt bra här upp i den lugna delen av strömmen.
Så det där med strömstaresjukan. Botemedel finns nog inte, jag tror sjukdomen är ett kroniskt tillstånd.
För den intresserade. Alla bilder tagna med manuell inställning med 500 mm + 1,4x TC, 1/1250 s @ f/11 på ISO 800 med blixt med better beamer monterad (-2 steg på blixten).
Strömstare - en del av Stockholms natur!
Skrivet av Johan Lind 2011-01-16 19:48
Den senaste tiden har det hängt en strömstare i Sickla sluss, precis utanför Stockholms innerstad. Det är så klart väldigt roligt!
Strömstaren jagade både uppe i laxtrappan och nere i damm-
en nedanför bland gräsänderna. Om man inte är bekant med
den kanske man kan undra om ankorna inte fått ungar väldigt
tidigt i år?!?
Strömstarar är "vanliga" i Sverige. I alla fall så pass vanliga att det inte är så klurigt att hitta dem om man vet var man ska leta. Det finns i alla fall ett antal tusen strömstarar i Sverige.
Enda sättet att se vad som finns där nere är ju att se efter!
"Men vad är en strömstare?" kan man ju fråga sig. Strömstarar har väl inte riktigt hamnat i rampljuset utanför sådana där "naturmuppkretsar". Men de är rätt speciella. Vår enda "småfågel" som dyker! Namnet antyder att det är en stare som bor i en ström. Det är inte så himla långt från sanningen. De är ganska nära släkt med starar, men ännu närmare släkt är strömstarar med trastar. Men det där med namn är inte så mycket att hänga upp sig på, tycker jag. Inte ska vi väl byta namn på spillkråka (vår största hackspett) bara för att det inte är en kråka.
Vips! dyker den ner på jakt efter strömstaremums - nattsländelarver.
Hur som helst. Strömstarar behöver just strömmar då deras favoritkäk är nattsländornas larver som lever i just strömmande vatten. Dessa larver bygger ofta små "hus" - därav det populära namnet "husmask". Dessa tjocka och saftiga matbitar på strömmars botten lurar ner strömstararna i vattnet.
De flesta nattsländearternas (ungefär 220 arter har setts i Sverige) larver bygger ett litet
hus av växtdelar eller smågrus. Därinne sitter de tryggt, tills en strömstare dyker förbi.
Fåglars kinkighet varierar väldigt mycket. Visst - alla är kinkiga när det kommer till mat. Utan mat ingen fungerande vardag. Men kyla verkar inte vara något större problem för en strömstare. Finns det bara öppet vatten med nattsländelarver på botten, trots att det verkligen är svinkallt, är livet nog rätt kanon för en strömstare.
Men nattsländelarverna, eller husmask som de också kallas, stretar emot rejält. Det krävs
ordentliga tag för att få ut en. När en strömstare hängt på en och samma plats under en
längre tid ser man ofta stora mängder f.d. "husmaskhus" liggandes på iskanten.
En väldigt speciell fågel i en speciell miljö. Nog förtjänar nå't sån't lite mer rampljus, tycker jag i alla fall.
På god väg mot den sköna känslan mättnad. Sickla sluss verkar leverera!
Med båda fötterna över marken!
Skrivet av Johan Lind 2010-11-08 21:30
Sandlöpare fyller stranden med väldigt mycket fart. Extra kul med sandlöpare på hösten är att de blir så tjusiga i sin vita vinterdräkt.
Ibland är det tur att man får med sig sin Better Beamer (blixtljusförstärkare till 580'an).
Det hade varit hopplöst att få fram fjäderdräktens detaljer i det här motljuset utan blixt.
Det är alltid kul med kameran som fryser rörelser. För när en sandlöpare springer undan ifrån en våg i full fart finns det ingen chans att ögonen hinner med. Men tack vare kameran ser man tydligt hur bägge fötterna faktiskt lämnar stranden så att de nästan flyger fram utan att lyfta på vingarna! (Vem skulle vinna 20 m sprint av en sandlöpare och större strandpipare? Jag sätter 50 spänn på sandlöpare!)
Den här sandlöparen skulle definitivt bli diskvalificerad i en 50 km gång-tävling.
Inte en endaste fot i marken...
När vågorna blev för besvärliga hoppade de upp på stenarna. Inget konstigt med det. Dessa "60-grammare" skulle nog bli lite stressade om de är på väg att försvinna i vågskummet.
Besvärliga vågor gör stranden trist...
Men jag blev lite förvånad när jag såg att de också letade mat där uppe. Visst varför inte - finns det käk så finns det. Men jag har aldrig förut sett en sandlöpare gå omkring som en annan skärsnäppa och peta i algerna efter små munsbitar.
Vad jag skärsnäppa? Du skärsnäppa! En sandlöpare som hittar godis bland algerna.
Sandlöparbilderna togs på stranden nedanför Fort Tilden, på Rockaway-halvön precis söder om Brooklyn, NY (nov 2010).
Eksafari på Vetandets värld, P1, och lite fästingar...
Skrivet av Johan Lind 2010-10-20 20:45
Reportern Karin Gyllenklev och jag traskade runt bland de tjusiga ekarna på norra Djurgården för en månad sen och pratade om, ja just det, ekar. Imorgon, den 20 oktober, sänds vår lilla eksafari på Vetandets värld 12.10 (repris 23.07). Det kommer också gå att lyssna på webben, på Vetenskapsradions hemsida.
Eftersom vi spelade in programmet på hösten hittade vi inte speciellt mycket liv på ekarna förutom lite hösttrötta myror och en hel del dött. Men men, vi pratade på och hade det väldigt trevligt bland nötskrikor och fästingar (jag hittade i alla fall två på magen när jag kom hem. En riktigt liten och en lite för stor för att det skulle vara roligt). Fästingar är nog lite motsatsen till kattungar. Små snikna huvuden och alldeles för stor kropp. Inga stora gulliga ögon har dem heller. Förmodligen är också just fästingar ett av de mest ifrågasatta djuren vi har i vår svenska fauna; jag har många gånger fått just frågan "Vad gör fästingar egentligen för nytta?". Ja, inte gör de någon direkt nytta, men då kan man ju fråga sig vad man själv gör för nytta. Egentligen. Men ett mindre provocerande svar är så klart att det finns mängder av djur som kan ha fästing på sin meny! Ett spektakulärt, och exotiskt, exempel är de där afrikanska oxhackarna - läs mer här. Dessutom är det fullständigt rimligt att anta att det även finns andra små organismer som gärna parasiterar just fästingar. Och dessa parasiter måste väl också få ha sig en god värd. Eller?
Ett stycke fästing som satt och väntade på att haka fast i
mina byxor. Just den här fästingen hade jag tur att hitta
innan den satt och sög i sig av mitt röda blod.
Båda dessa bilder finns med i den där ekboken jag precis släppt (info om den) som just handlar om all den där mångfalden i och runt ekar.
Sån't här går att hitta på ekar, spindelnät med gulmjöl (en
gul tjusig lav som verkligen kan) i bakgrunden.
gul tjusig lav som verkligen kan) i bakgrunden.
Eftersom vi spelade in programmet på hösten hittade vi inte speciellt mycket liv på ekarna förutom lite hösttrötta myror och en hel del dött. Men men, vi pratade på och hade det väldigt trevligt bland nötskrikor och fästingar (jag hittade i alla fall två på magen när jag kom hem. En riktigt liten och en lite för stor för att det skulle vara roligt). Fästingar är nog lite motsatsen till kattungar. Små snikna huvuden och alldeles för stor kropp. Inga stora gulliga ögon har dem heller. Förmodligen är också just fästingar ett av de mest ifrågasatta djuren vi har i vår svenska fauna; jag har många gånger fått just frågan "Vad gör fästingar egentligen för nytta?". Ja, inte gör de någon direkt nytta, men då kan man ju fråga sig vad man själv gör för nytta. Egentligen. Men ett mindre provocerande svar är så klart att det finns mängder av djur som kan ha fästing på sin meny! Ett spektakulärt, och exotiskt, exempel är de där afrikanska oxhackarna - läs mer här. Dessutom är det fullständigt rimligt att anta att det även finns andra små organismer som gärna parasiterar just fästingar. Och dessa parasiter måste väl också få ha sig en god värd. Eller?
Ett stycke fästing som satt och väntade på att haka fast i
mina byxor. Just den här fästingen hade jag tur att hitta
innan den satt och sög i sig av mitt röda blod.
Båda dessa bilder finns med i den där ekboken jag precis släppt (info om den) som just handlar om all den där mångfalden i och runt ekar.
Ekboken på TV (En bok - en författare på Kunskapskanalen)
Skrivet av Johan Lind 2010-09-09 20:34
Missade du programmet om ekboken på Kunskapskanalen kan du titta igen på UR Play.
Länk till UR Play-hemsidan.
En fantastisk programserie som just nu går på SVT är BCCs naturdokumentär "Life". Avsnitt nummer två finns nu på SVT Play där de kikar närmare på reptiler och amfibier. Makalöst foto och spännande djur utlovas. Titta och njut (avsnitt 2 ligger ute till den 30/9).
Ett av djuren i andra avsnittet av "Life", en kameleont från Madagaskar (Furcifer
pardalis). Just den här akrobaten promenerade omkring vid forskningstationen
på Masoalahalvön när jag för alldeles för många år sedan spenderade en del tid
på den minst sagt bisarra ön. Bisarr vad gäller djuren som lever där i alla fall!
Länk till UR Play-hemsidan.
En fantastisk programserie som just nu går på SVT är BCCs naturdokumentär "Life". Avsnitt nummer två finns nu på SVT Play där de kikar närmare på reptiler och amfibier. Makalöst foto och spännande djur utlovas. Titta och njut (avsnitt 2 ligger ute till den 30/9).
Ett av djuren i andra avsnittet av "Life", en kameleont från Madagaskar (Furcifer
pardalis). Just den här akrobaten promenerade omkring vid forskningstationen
på Masoalahalvön när jag för alldeles för många år sedan spenderade en del tid
på den minst sagt bisarra ön. Bisarr vad gäller djuren som lever där i alla fall!
Ekprat på SVT
Skrivet av Johan Lind 2010-09-09 20:21
Här kommer ett litet TV-tips. Tisdagen den 21 september, 19.00, blir det en halvtimmes ekprat på Kunskapskanalen (tablå). Birger Schlaug intervjuar mig om ekboken, som snart finns ute i handeln, i programmet En bok - en författare.
Det mest monstruösa jag stött på i en ek under dessa
år av ekskådande - en berguv. Men den smälter in fint
bland ekens grova grenar och kraftfulla bark.
år av ekskådande - en berguv. Men den smälter in fint
bland ekens grova grenar och kraftfulla bark.
Utställningsdatum klara för hösten
Skrivet av Johan Lind 2010-06-24 13:35
Nu är datum satta för två nya platser för min utställning 'Quercus. Ekens mångfald'. Utställningen bygger på bilder och berättelser ur boken med samma namn.
Exakta datum finns i min kalender här.
Bor du i närheten eller har vägarna förbi är du hjärtligt välkommen!
En ek. Detta är en av många fantastiska ekar i Sturefors naturreservat som ligger
söder om Linköping i Östergötlands fantastiska eklandskap.
Den mindre varianten kommer först visas på naturum Kullaberg, i nordvästra Skåne för att sedan visas under hösten på naturum Getterön i Halland. Den större utställningen som fortfarande går att se i Linköping flyttar i juli vidare till naturum Blekinge i Ronneby.söder om Linköping i Östergötlands fantastiska eklandskap.
Exakta datum finns i min kalender här.
Bor du i närheten eller har vägarna förbi är du hjärtligt välkommen!
Midsommarfylla för djur?
Skrivet av Johan Lind 2010-06-24 11:10
Tänkte puffa lite för ett nytt radioinslag på Christer i P3 som sändes igår. Nu pratar reportern Hanna och jag om djur som äter (!) sig fulla i skogen. Inslaget om de så här i midsommartider högaktuella myggorna finns på länken 'Raj Raj Raj'. Här finns också alla äldre inslag.
En mygga som precis druckit sig mätt!
Glad midsommar och var rädda om er allihopa!
/Johan
Passa på! Jane Godall är i stan
Skrivet av Johan Lind 2010-06-09 10:55
Hon är en riktig pionjär, fältjobbade i Tanzania, lyckades vänja schimpanser vid sin närvaro och kunde därför beskriva mängder av nya fenomen och spännande beteenden. Dessutom har hon varit, och fortfarande är (!), en fantastisk drivkraft i bevarandearbetet av allas vår biologiska mångfald. Jag hoppas verkligen att även våra barn och barnbarn kommer leva i en värld där det finns vilda schimpanser, grönlingar, balistarar, orangutanger, madagaskarfiskörnar, vithandsgibboner, bredbandade ekbarkbockar, fiskarkatter och svavelätande bakterier.
Nu är hon i Sverige på 'turne' och det finns möjlighet att se henne föreläsa i Stockholm nu på söndag den 13 juni. Information på Naturhistoriska riksmuseets hemsida. Läs mer om Jane och 'the Jane Godall Institute' eller se henne föreläsa på internet på ted.com.
Jag har aldrig sett en vild schimpans, så håll till godo
med denna släkting, ett litet orangutangbarn som räddats
tillbaka till det vilda via en annan bevarandeorganisation.
Klicka på bilden för att se mer mångfald från tropikerna.
Nu är hon i Sverige på 'turne' och det finns möjlighet att se henne föreläsa i Stockholm nu på söndag den 13 juni. Information på Naturhistoriska riksmuseets hemsida. Läs mer om Jane och 'the Jane Godall Institute' eller se henne föreläsa på internet på ted.com.
Jag har aldrig sett en vild schimpans, så håll till godo
med denna släkting, ett litet orangutangbarn som räddats
tillbaka till det vilda via en annan bevarandeorganisation.
Klicka på bilden för att se mer mångfald från tropikerna.
Mer radio - nytt inslag på Christer i P3
Skrivet av Johan Lind 2010-06-02 20:23
Den här gången pratar vi om djur och känslor. Jasmine ställde frågan:
"Jag vet att djur har känslor och kan bli ledsna. Men kan djur gråta?"
Det kanske inte låter så "torrt och vetenskapligt" att prata om djurs känslor. Men man kan väl kalla de motivationssystem som påverkar djur (oss också!) att göra saker för just känslor. Mekanismen, en drivkraft. För nog krävs det till exempel starka känslor för att en kejsarpingvin ska gå många mil tillbaka till sin ruvande hane, byta plats med honom, för att sedan stå stilla, i minus 40 grader, och ruva i många veckor!
Kul att få en fråga där man kan svara kort och koncist! Lyssna på Christers hemsida.
En fiskmås har också känslor! Fast den ser ganska nollställd ut...
"Jag vet att djur har känslor och kan bli ledsna. Men kan djur gråta?"
Det kanske inte låter så "torrt och vetenskapligt" att prata om djurs känslor. Men man kan väl kalla de motivationssystem som påverkar djur (oss också!) att göra saker för just känslor. Mekanismen, en drivkraft. För nog krävs det till exempel starka känslor för att en kejsarpingvin ska gå många mil tillbaka till sin ruvande hane, byta plats med honom, för att sedan stå stilla, i minus 40 grader, och ruva i många veckor!
Kul att få en fråga där man kan svara kort och koncist! Lyssna på Christers hemsida.
En fiskmås har också känslor! Fast den ser ganska nollställd ut...
Helgtips! Föreläsningar med bildvisning och utställning om biologisk mångfald
Skrivet av Johan Lind 2010-05-20 16:50
Alla är hjärtligt välkomna på två öppna föreläsningar jag håller den här helgen. Förutom dessa två bilder kommer föreläsningarna vara fulla av andra bilder om ekar, mångfald, växter och djur.
På lördag 15.00, på 'Internationella dagen för biologisk mångfald' håller jag en föreläsning om Eken och dess mångfald på Naturum vid Hornborgasjön (detaljer här).
En uppländsk ek, full av mångfald.
På söndagen bär det av till Linköping. Linköping ligger i ett av Sveriges finaste eklandskap och denna dag firas 'Ekens dag'! Där öppnar min utställning 'Quercus. Ekens mångfald' i Naturcentrum som ligger i Trädgårdsföreningen, centralt beläget i Linköping. Klockan 13.00 håller jag föreläsningen 'Eken - mångfaldens drama och ursprung' (detaljer här).
På lördag 15.00, på 'Internationella dagen för biologisk mångfald' håller jag en föreläsning om Eken och dess mångfald på Naturum vid Hornborgasjön (detaljer här).
En uppländsk ek, full av mångfald.
På söndagen bär det av till Linköping. Linköping ligger i ett av Sveriges finaste eklandskap och denna dag firas 'Ekens dag'! Där öppnar min utställning 'Quercus. Ekens mångfald' i Naturcentrum som ligger i Trädgårdsföreningen, centralt beläget i Linköping. Klockan 13.00 håller jag föreläsningen 'Eken - mångfaldens drama och ursprung' (detaljer här).
Förmodligen det djur man i Sverige närmast förknippar med ek - en ståtlig ekoxe.
Både Hornborgasjön (lördagen) och Linköpings kommun (söndagen) bjuder också på många andra aktiviteter dessa dagar (länkar till respektive program finner du på min kalendersida).
Vi kanske ses där!
Vi kanske ses där!
Lite mer radio-tips!
Skrivet av Johan Lind 2010-05-17 21:22
Christer i P3 har nu lagt ut en liten sammanställning av radioklipp där jag och reportern Hanna diskuterar en del märkligheter i djurvärlden. Se, eller lyssna, här.
En av frågorna vi pratar om gäller hur fåglarnas fötter mår på vintern. De utsätts
verkligen för hård prövning. Här en sångsvan med knölsvanskollegor utanför
sydskånes kust under en fasligt kall vinterdag.
En av frågorna vi pratar om gäller hur fåglarnas fötter mår på vintern. De utsätts
verkligen för hård prövning. Här en sångsvan med knölsvanskollegor utanför
sydskånes kust under en fasligt kall vinterdag.
Vårkänslor - inte bara fåglar!
Skrivet av Johan Lind 2010-05-17 20:32
När väl värmen kommer sitter dem där på nyfällda granar och tallar, ja just dem, de parande timmermännen! Det är inte ofta man får skriva om timmermän som parar sig, men dessa skalbaggar, större timmerman (Acanthocinus aedilis), visar att man inte behöver åka till tropiska trakter för att se spektakulära djur. (Dessa skalbaggar ska inte misstas för andra slags timmermän - vissa tänker kanske på Michael Palin och Monthy Pythons timmermän?)
Två timmermän på väg att göra fler timmermän. Honan verkar tycka att hannen duger.
Och hannen har påbörjat sin uppvaktning - det går inte speciellt snabbt för
dessa skalbaggar.
Två timmermän på väg att göra fler timmermän. Honan verkar tycka att hannen duger.
Och hannen har påbörjat sin uppvaktning - det går inte speciellt snabbt för
dessa skalbaggar.
Trots att deras antenner är imponerande långa, mer än tre gånger längre än kroppen, kan de vara förbluffande svåra att hitta då de smälter in väl på granars och tallars bark.
En timmerman vilar i soluppgång på en nyligen fälld gran.
En timmerman vilar i soluppgång på en nyligen fälld gran.
Då långhorningar förpuppas inne i veden, där de levt som larv, har de imponerande mundelar att gnaga med och ser därför ofta riktigt grymma ut som till exempel den här barrträdlöparen.
En barrträdlöpare (Rhagium inquisitor) skruttar runt bland död ved. De inte
bara ser grymma ut, deras namn, "inquisitor" betyder inkvisitatör, alltså
en person som officiellt deltog i inkvisitionen.
Timmermän ser inte ut som inkvisitatörer!
Våren är här!
En barrträdlöpare (Rhagium inquisitor) skruttar runt bland död ved. De inte
bara ser grymma ut, deras namn, "inquisitor" betyder inkvisitatör, alltså
en person som officiellt deltog i inkvisitionen.
Timmermannen däremot ser nästan snäll ut i sitt ulliga ansikte och med sina för långhorningar små mundelar.
Timmermän ser inte ut som inkvisitatörer!
Våren är här!
Mer radio - Nu behandlas frågan "Varför blir fågelbajs vitt?"
Skrivet av Johan Lind 2010-05-06 14:02
Christer i P3 har fått in mängder med frågor om djur som de går igenom under programpunkten "Någon som vet". Igår svarade jag på frågan: "Varför är fågelbajs vitt? Inga andra djur har vitt bajs, så "vitt"
jag vet!" som Rickard ställde.
Lyssna här eller gå till artikeln på Christer i P3's hemsida och lyssna därifrån.
Om du är nyfiken på anden vi pratar om i slutet så gäller det kopparandens sydamerikanska släkting Oxyura vittata. Läs om den på Wikipedia där det även finns länkar till vetenskapliga artiklar om dess särställning i fågelvärlden.
jag vet!" som Rickard ställde.
Lyssna här eller gå till artikeln på Christer i P3's hemsida och lyssna därifrån.
Om du är nyfiken på anden vi pratar om i slutet så gäller det kopparandens sydamerikanska släkting Oxyura vittata. Läs om den på Wikipedia där det även finns länkar till vetenskapliga artiklar om dess särställning i fågelvärlden.
Föredrag - Torsdag 25 mars, 19.00 i Örebro
Skrivet av Johan Lind 2010-03-19 10:59
Här kommer information om ett föredrag med bildvisning jag håller på torsdag nästa vecka. Tid och plats: Vasakyrkan på Vasagatan 6-8 i Örebro kl 19.00.
Mer info här på Närkes Ornitologiska Förenings sida som står som värd.
Föredraget heter: Darwin, fåglar och evolution.
Mer info här på Närkes Ornitologiska Förenings sida som står som värd.
Föredraget heter: Darwin, fåglar och evolution.
Vårtecken, testiklar och djur som äter upp sin hjärna
Skrivet av Johan Lind 2010-03-17 15:38
Trots all snö är våren nästan här, då är det dags att börja prata vårtecken! Lyssna på Christer i P3 när jag pratar vårtecken som till exempel talgoxars testikeltillväxt. Eller lyssna vidare när jag och P3 reportern Hanna Andersson pratar vidare om märkliga djur.
En talgoxe vars testiklar tillväxer mellan 100-150
gånger när vintern övergår i vår och häcknings-
säsongen tar vid.
Under uppbyggnad - men välkommen hit!
Skrivet av Johan Lind 2009-11-23 18:17
Som sagt, denna sida är under uppbyggnad och därför är den än så länge mycket begränsad. Men jag kan lova att det kommer hända en del spännande saker här när väl vinterstormarna passerat förbi. Så varför inte återvända hit under våren och se vad som händer!
Skrattmåsar i vinterstorm, sydkusten Skåne 2007.
/Johan
Skrattmåsar i vinterstorm, sydkusten Skåne 2007.
/Johan